Föredrag

Permakultur och det goda livet
Ett samtal med Pella Thiel om permakultur och det goda livet!
måndag 26 augusti 2013

Den 26 augusti gästades vår förening av Pella Thiel, biolog och naturvägledare, för att prata om permakultur och hur metoden och det bakomliggande tänkandet kan tillämpas på en kolonilott. Pella är aktiv i omställningsrörelsen och har även en koppling till Långholmen då hon för några år sedan skrev en naturvägledning för ön som fortfarande används. Hon har också lett guidningar här.

Föreläsningen inledde hon med att ge lite bakgrund till varför permakulturen vuxit fram. Idag står mänskligheten inför utmaningen att hitta hållbara och effektiva odlingsmetoder som inte är beroende av oljan, eftersom vi nu befinner oss i ”peak oil” och av många skäl bör minska vårt oljeberoende. Inom kort får vi lära oss att leva med en dalande tillgång på olja. För varje matkalori vi stoppar i oss idag har vi använt 6-7 fossila kalorier, ett förhållande som nu behöver vändas. Permakultur har utvecklats som ett sätt att hitta produktiva odlingsformer i samarbete med naturen istället för att köra över den som i det mekaniska industrijordbruket.

Pella menade att föreningens verksamhet är viktigare än vi själva tror, eftersom vi håller kunskapen levande om hur man odlar. Hon var imponerad av miljöcertifieringsarbetet och t ex strävan att använda ekofröer. Hon trodde också att många av oss redan tillämpar delar av permakulturtänket, då mycket bygger på sunt förnuft. Och vill man tillämpa mer så kan det innebära att göra mindre, en vanlig effekt av permakultur där man med minimala insatser söker få ut maximal effekt – något som blir möjligt genom att arbeta med naturen och inte mot den. På så sätt menade hon att permakultur uppmuntrar en viss lathet eller kanske snarare livsnjutning. I själva verket är ett viktigt syfte med permakultur att uppleva mer mening och livskvalitet – det goda livet.

Pella förklarade att permakultur inte är en teknik, utan snarare ett sätt att tänka, ett förhållningssätt. Det kan också ses som ett designverktyg där man samlat en mängd erfarenheter för att svara på frågan: Hur kan vi designa en hållbar livsmiljö för våra och kommande generationers behov? Hur kan vi t ex härma skogen som är ett exempel på ett levande system med hög resiliens dvs förmågan att anpassa sig och överleva under alla omständigheter, och låg sårbarhet. Det här tänkandet, där man härmar naturens samspel, har även inspirerat många andra samhällsområden som t ex arkitektur, samhällsplanering och ekonomi. Precis som i naturen genererar permakulturen ett överflöd till skillnad från det bristsamhälle som vuxit fram i industriålderns spår.

Permakulturen är liksom arbetet på kolonilotten arbetsintensiv, men jämfört med det mekaniska jordbruket ger det högre produktivitet per ytenhet. I framtiden kommer fler behöva lära sig att odla jorden igen, en kompetens som gått förlorad i industrijordbruket där oljan möjliggjort en centralisering. Stadsodlingar är en antydan om hur framtiden kan komma att se ut med fler aktiva odlare. Detta är inte en tillbakagång, snarare har det moderna jordbruket varit ett steg bakåt när det gäller effektivitet (som kompenserats med storskalighet). På samma sätt representerar permakulturen ett framåtskridande jämfört med industrijordbruket. Det är också mindre sårbart och mer resilient, dvs det fortsätter att fungera även om vi stänger av elen eller oljan.

Ett intressant exempel är Kuba, som lyckades undvika svältkatastrof genom att snabbt gå över från mekaniskt jordbruk till permakultur när Sovjet rasade samman. På kort tid försvann reservdelar, bränsle och konstgödsel, men kubanerna hade forskat i permakultur och kunde ställa om relativt smidigt. Kanske kommer Kuba att bli ihågkommet för sin gröna revolution snarare än den röda. För den som vill lära sig mer om detta bortglömda ”kubanska mirakel” rekommenderas filmen ”The Power of Community”, som kan ses i sin helhet på nätet.

Candi har hittat en intressant bok som kunde ge konkreta tips för kolonilotten: Creating a Forest Garden av Martin Crawford som själv berättar och visar mer i den här videon. Även om man inte har tillgång till träd så tipsar boken om hur olika typer av ätbara grödor kan dra nytta av varandra på olika nivåer. De nordamerikanska indianerna var mästare på skogsträdgårdar där träd, buskar och marknära växter stärker varandra. De europeiska nybyggarna häpnade över de rika skogarna och insåg inte att de vandrade runt i anlagda trädgårdar – permakultur innan ordet fanns. Här är ett exemple på utbyte på nätet om hur man kan konkretisera permakulturtankar på kolonilotten.

Föreläsningen avslutades med att Pella berättade lite om omställningsrörelsen, där människor inte väntar på att politikerna ska börja skapa ett hållbart, rättvist och meningsfullt samhälle utan börjar själva i lokalsamhället. Det behövs såväl en yttre omställning där vi lär oss nya metoder och praktiska lösningar, som en inre där vi förändrar vårt tänkande, synsätt och förhållningssätt. I grunden gäller det att ställa om från industrisamhällets syn på världen som en stor maskin till att förstå hur allt hänger samman i levande system, som i permakulturodlingarna. När vi förstår det så kan vi bygga samhällen i balans med naturen och kommande generationer, istället för att låna för mycket från framtiden.

Till sist upprepade Pella betydelsen av vårt arbete med kolonilotter och att vi fortsätter inspirera varandra att ständigt lära oss mer om odling. Förhoppningsvis kan hon komma tillbaka nästa år och ge fler möjlighet att ta del av hennes inspirerande och upplyftande tankar och idéer. En idé som föddes i kölvattnet av hennes besök var att arrangera en studieresa till Kuba för att lära mer om deras stadsodlingar och samtidigt njuta av kulturen, människorna och livet med hjälp av Conchitas guidning. Permakultur och det goda livet hör ihop!

Här finns några definitioner av permakultur på engelska.

Några principer i permakulturen – OBS att dessa är flexibla och speglar framför allt ett förhållningssätt:
1) Arbeta med naturen, inte mot den. Odlaren måste respektera att alla inblandade parter har intressen och rätt att existera, även naturen. En monokultur förstör de naturliga systemen, medan mångfald härmar naturen. Det är viktigt med en känsla för och relation till platsen, då förstår man vilka växter som passar, som ”vill växa här.” Känslan ger förutsättning för en bra design.
2) Fördröj naturens naturliga flöden för att dra nytta av dem, t ex med hjälp av dammar eller solpaneler.
3) Skörda flerfaldigt. Odlingen ska tillfredsställa många olika behov av t ex mat, skönhet, socialt umgänge. Varje element ska fylla flera behov. Ju fler relationer man skapar mellan de olika elementen i det lilla system som odlingen utgör, desto starkare blir systemet. I dagens skogsbruk tänker man inte på detta utan satsar bara på att odla tallar eller granar. Men man skulle också kunna skörda blåbär och svamp!
4) 100% kretslopp, dvs nolltolerans för avfall. I permakultur kan allt användas i olika processer. Avfallsmängden i vårt samhälle är ett monumentalt designmisslyckande. Nu binder vi dessutom upp oss till att fortsätta producera avfall genom att använda det som energikälla. Avfallstänkandet leder oss in i ”peak allt” där inte bara tillgången på olja minskar utan tillgången på en mängd naturresurser.
5) Självreglerande system med hjälp av lärande! Detta innebär en tillit till naturens egen visdom, allt går inte att kontrollera eller förutsäga. Lär istället av misstagen, våga förändra, utveckla och se vad som händer. Observera – reflektera – agera.
6) Förnyelsebara resurser! Som en följd av kretsloppstänkandet.
7) Integrerade system! Dels handlar det om att inom odlingssystemet skapa så många kopplingar som möjligt mellan olika element och t ex låta grödor på olika höjdnivåer dra nytta av varandra, dels att integrera systemet som odlingen ugör i den större helhet som det övriga livet utgör.
8) Små långsamma lösningar! Ett liknande tänkande som i ”slow food”-rörelsen där minimalt med resurser utnyttjas maximalt.
9) Optimal storlek! När odlingen införlivas i kretsloppstänkandet med mer manuellt arbete, så kan den inte skalas upp för mycket eftersom effektiviteten minskar. I det moderna jordbruket döljs bristen på effektivitet genom storskaligheten som hålls vid liv med hjälp av oljan.
10) Uppskatta olikheter! När mångfalden gynnas så stärks systemet som helhet, eftersom det inte riskerar att slås ut ifall en gröda angrips. Ekofröer är bra, inte bara för att de är giftfria utan för att de gynnar små aktörer och därmed en mångfald som kan gå förlorad i standardiseringen som t ex EU satsar på.
11) Använd kanter och marginaler, där är produktiviteten extra stor. Genom att göra slingrande gångar ökar man delen kanter.
12) Gynna möten mellan människor! Se till att odlingen blir ett sätt att umgås och mötas! Gemenskapen är viktig för ett livskraftigt samhälle.
13) Var kreativ, utnyttja förändringar! Lev med förändringar, försök inte uppnå ett statiskt tillstånd.
14) Formge från helhet till detalj, tänk holistiskt. Utforska hur de stora strukturerna ser ut först. Placera t ex växter som behöver mest vård på de platser där du rör dig mest.
15) Ha kul! Mänskliga känslor är en viktig referens för att veta att man är på rätt väg. Att något är roligt innebär ofta att man drivs av en upptäckaranda, inspirerande visioner och målmedvetenhet. Permakultur handlar inte om att kämpa utan att lära sig förstå naturens flöden och samverka – ”dansa” – med dem.

Niklas Högberg, Stockholm den 21 september