Om Långholmens koloniträdgårdar

Bakgrund till koloniföreningen på Långholmen

Det första odlingsområdet på Långholmen kom till år 1834 tack vare en kommendant vid fängelset. Små lotter uppläts väster om muren, söder om bostadshuset Gråbo, för att ge anställda på fängelset en möjlighet att dryga ut den magra lönen med husbehovsodling.

När intresset växte för fler odlingstäppor arrenderade fångvårdsstyrelsen 1876 ytterligare mark av staden mellan Knapersta och Karlshälls gård. Men det var inte helt självklart att det skulle gå att odla överallt. Långholmen var en karg ö med mycket berg i dagen och jordlagret var tunt. Så det krävdes en hel del arbete för att kunna odla grönsaker, potatis och rotfrukter.

Fängelsets fackförening, som bildades 1906, ordnade så att ännu ett outnyttjat område kunde upplåtas för odling åt medlemmar, främst anställda som hade tjänstebostad på ön. Intresserade fick ställa sig i kö och längst anställningstid avgjorde för att få en lott.

När fängelset lades ner 1975 fortsatte många anställda, flera vid det laget pensionerade, att odla och vårda sina täppor. För att området skulle få fortleva med sina livgivande, färgrika trädgårdsodlingar bildades 1983 den nuvarande koloniföreningen, Långholmens koloniträdgårdar. Föreningen är ansluten till Stor-Stockholms koloniträdgårdar (FSSK) och Koloniträdgårdsförbundet.

Odlingsområdet är nu indelat i fyra kvarter som fått namn efter intilliggande fastigheter: Gråbo, Knapersta, Grindstugan och Sjötullen. Föreningen förfogar över 66 lotter, varav 32 är enbart odlingslotter medan 34 även har små stugor. Varje lott har sin särart som skapats efter förutsättningarna.

(Historiska uppgifter hämtade ur boken ”Långholmen – den gröna ön” från 1990.)

karta